Senaste inläggen

Av Ella - 7 september 2010 13:19

Inget blev som det var tänkt. Jag har alltid haft så mycket planer och drömmar för livet. Jag har sen jag var liten sett framemot att bli äldre, att utbilda mig, träffa min blivande man, gifta mig, köpa hus och få barn. Jag började göra dessa planer redan som tolvåring. Redan då visste jag vilket gymnasieprogram jag skulle läsa och vilken universitetsutbildning. Jag visste att jag ville ha många barn.

Jag har levt med dessa planer i så många år, mina framtidsdrömmar. Jag skulle vara gift och ha fått två barn och köpt hus innan jag fyllde 30 år. Jag ville ha fler barn men två skulle jag i alla fall ha innan jag fyllde 30 år. När jag var 21 tog planerna en konkret form. Jag pluggade då min utbildning. Jag trodde jag hade träffat min blivande man. Vi köpte sedan hus men sen gick allt åt skogen.


Ingenting har blivit som det skulle. Alla mina planer och framtidsdrömmar har krossats. Snart är det ett år kvar bara till jag fyller 30 år. Jag är singel, så singel som man kan bli. Inga framtidsutsikter att träffa någon snart heller. Inga barn och jag kommer ju inte hinna få några innan 30 heller hur jag än bär mig åt. Jag är inte klar med min utbildning heller. Mitt liv är bara ett stort kaos. Jag kommer fylla 30 och stå på i stort sett samma ställe som jag gjorde när jag fyllde 20. Jag kommer inte ha något mer nu som jag inte hade då. Jag kommer vara singel och ensam, inga barn eller man. Tio år kommer ha passerat utan att jag kommit någonstans. Jag har med andra ord slösat bort tio år av mitt liv på ingenting. De tio åren av livet där det borde hända massor av bra och stora saker. Jag har inte åstadkommit någonting alls. Mitt liv har mest bara varit ett enda kaos där jag i perioder mått skit.

Av Ella - 7 september 2010 12:57

Just nu känns det som jag sjunker mot botten igen. Allt känns skit. Vad sjutton är meningen med mitt liv? Finns det någon? Varför är just mitt liv såhär när alla andra är så jävla lyckliga och har allt. Vad har jag gjort för att förtjäna ett liv i ensamhet?

Alla mina vänner lever i samboförhållanden sen länge. Alla är förlovade och nästan alla har barn nu. Nästa sommar blir första bröllopet och det kommer snart följas av många fler. Det ENDA mina vänner pratar om nu är barn och bröllop. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte sitta en hel kväll till och lyssna på deras prat. Jag orkar inte känns mig helt mosad, gråtfärdig och deppig en gång till när jag åker hem efter en middag hos vänner. Jag är glad för deras skull, men jag orkar inte mer. Jag vill ju också ha det de har, jag vill också leva det livet de lever. Men jag är tusen mil därifrån och helt ensam. Jag orkar inte sitta och lyssna på deras förbannade lycka och alla deras fina framtidsplaner.


Jag önskar verkligen att jag kunde distansera mig lite till allt deras prat och inte bli så fruktansvärt påverkad. Det är ju jag som mår skitdåligt och ingen annan. Det är bara jag som lider av det. Och inget blir ju bättre av att jag mår skit. Önskar jag kunde koppla bort det där med man, kärlek, barn och bröllop. Önskar att jag bara kunde fokusera på mig själv ett tag och skita i alla andra och allt annat. Försöka leva i nuet och försöka känna mig tillfreds med livet jag har just nu utan att tänka så mycket på framtiden och vad jag saknar. Att jag kunde tänka om och försöka se några fördelar med livet jag har nu. Försöka tänka att jag klarar mig bra själv, jag behöver ingen man för att leva ett bra liv. Sluta känna mig så förbannat ensam och övergiven och utanför. Tyvärr är det mest så det känns. Jag har inget gemensamt med mina vänner längre, vi lever helt olika liv. Jag har inget att säga när de pratar barn och bröllop. Jag är så långt ifrån deras liv som man kan komma.

Av Ella - 6 maj 2010 00:49

"If you have love, you don't need to have anything else. If you don't have it, it doesn't matter much what else you have."

 

 

Av Ella - 6 maj 2010 00:48

"...A life without love is no life at all."

 

 

Av Ella - 6 maj 2010 00:10

So, so you made a lot of mistakes
Walked down the road a little sideways
Cracked a brick when you hit the wall
Yeah, you've had a pocket full of regrets
Pull you down faster than a sunset
Hey, it happens to us all

 

Det här är första versen på en låt jag hörde i förrgår och den låten gick rakt in i hjärtat på mig. Jag har lyssnat massor på låten de senaste dagarna och jag har verkligen fastnat för texten. Jag fastnar ofta för låtar där jag på nåt sätt kan identifiera mig med texten. Just den första versen kunde jag nästan skrivit själv... Det känns som jag gjort så många misstag i livet. Min väg har varit lite krokig och är det fortfarande pga saker som hänt längs vägen. Jag har kraschat in i väggen på mer än ett sätt och efter en krasch blir man skadad, det finns sprickor som aldrig riktigt läker helt hur länge tiden än går... Jag har gjort saker jag ångrar och jag har svårt att släppa vissa saker som jag ångrar, jag kan inte låta bli att undra hur saker och ting blivit om jag agerat annorlunda...


"Unstoppable"


Yeah yeah yeah..
Hey


So, so you made a lot of mistakes
Walked down the road a little sideways
Cracked a brick when you hit the wall
Yeah, you've had a pocket full of regrets
Pull you down faster than a sunset
Hey, it happens to us all


When the cold hard rain just won't quit
And you can't see your way out of it


CHORUS
You find your faith has been lost and shaken
You take back what's been taken
Get on your knees and dig down deep
You can do what you think is impossible
Keep on believing, don't give in
It'll come and make you whole again
It always will, it always does
Love is unstoppable


Love, it can weather any storm
Bring you back to being born again
oh, it's a helping hand when you need it most
A lighthouse shinning on the coast
That never goes dim


When your heart is full of doubt
And you think that there's no way out


CHORUS
You find your faith has been lost and shaken
You take back what's been taken
Get on your knees and dig down deep
You can do what you think is impossible
Keep on believing, don't give in
It'll come and make you whole again
It always will, it always does
Love is unstoppable


Like a river keeps on rolling
Like the north wind blowing
Don't it feel good knowing
Yeah


CHORUS
You find your faith has been lost and shaken
You take back what's been taken
Get on your knees and dig down deep
You can do what you think is impossible
Keep on believing, don't give in
It'll come and make you whole again
It always will, it always does
Love is unstoppable


Love is unstoppable
So you made a lot of mistakes
Walked down the road a little sideways
Love, love is unstoppable


Jag har till stor del tappat tron på kärleken och livet. Efter allt som hänt känns det som att jag aldrig kommer träffa någon att dela mitt liv med. Och vad är meningen med livet om man ska leva ensam hela livet? Jag ser barn som en mening med livet, så vad är då meningen om jag ska leva ensam och inte kommer få några barn? Hur kommer mitt liv bli? Kommer jag leva ensam? Kommer jag nånsin få ordning på mitt liv igen och må bättre? Jag måste ju tro att livet i alla fall kommer kunna bli lite bättre, att jag kommer kunna få lite rätsida på allt och kommer må lite bättre. Men jag vet inte om jag kan tro att jag kommer finna kärleken... Jag har nog blivit bränd för många gånger.

Jag skulle vilja tro att kärleken kommer komma även till mig, men jag vet inte, det känns inte så. Däremot tror jag att kärleken kan göra en människa hel igen. Kärleken kan läka en människa och kärleken kan göra det omöjliga möjligt. Kärleken kan göra en människa stark igen. Kärleken är något fantastiskt, stort och vackert och underbart. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att kärleken ska komma till mig också, men jag vet inte... Kanske kommer det inte bli så... Kanske har jag haft min chans och förlorat den...



Av Ella - 5 maj 2010 23:56

Jag försöker släppa det hela och gå vidare. Ingen idé att lägga mer tid och energi på det. Jag har gjort några försök att ta upp kontakten men han verkar inte så intresserad av det. Han är rätt fåordig. Så det är väl bara att inse att jag måste släppa det och försöka gå vidare. Kanske har jag gjort ett misstag, kanske inte. Det får jag aldrig veta nu. Men jag gjorde ett försök i alla fall.


Nu ska jag försöka fokusera på mig själv ett tag. Försöka lägga det där med kärleksliv åt sidan ett tag, eller snarare bristen på ett kärleksliv och min längtan och saknad. Jag ska fokusera på att försöka må bra. Fokusera på mig själv och mina älskade hundar. Fokusera på att ta mig ur det här hålet som det känns som jag hamnat i. Bita ihop och försöka ta mig igenom denna svacka. Försöka bli klar med min uppsats och sedan söka jobb. Jag ska fokusera på MIG och satsa på att försöka ordna upp mitt liv så bra jag kan på egen hand. Jag ska skapa mig ett bra liv på egen hand. Jag kan klara mig ensam och ha ett bra liv själv. (Det försöker jag intala mig i alla fall). Livet måste kunna bli bra ensam, utan någon vid min sida. Allt är mycket tuffare ensam men det måste gå. Livet kan inte vara meningslös bara för att man är ensam.


Av Ella - 9 mars 2010 11:43

Jag försöker ta lite kontakt med honom. Jag har pratat med honom på msn. Jag satt och grubblade en lång stund på om jag skulle våga skriva till honom. Vi har ju knappt haft någon kontakt sen det tog slut. Jag försökte hålla kontakten men han verkade inte vilja det. Varför vet jag inte, om det var jobbigt och han bara ville försöka släppa allt och gå vidare eller vad det var. I alla fall så pratade vi på msn i en dryg timme och det var väldigt trevligt :) Mest bara allmänt prat såklart men ändå. Jag har ingen aning om han fattar nåt, om han fattar att jag verkligen försöker ta kontakt eller vad han tror. Killar kan ju vara så otroligt tröga och inte fatta nåt alls. Jag hoppas att jag har lyckats sätta i gång lite tankar hos honom. Men det troligaste är väl att han inte fattat nåt alls utan bara tror att det var lite allmänt småprat för att fördriva tiden eller nåt. Suck. Jag är ju inte helt säker på vad jag vill heller. Jag vet bara att jag tänker väldigt mycket på honom och önskar verkligen att det inte hade slutat som det gjorde. Jag känner att det tog slut av helt fel anledning, att det tog slut p.g.a att jag mådde dåligt just då. Det hade inte så mycket med oss att göra utan var allt annat runtomkring mig. Jag känner nu att jag vill träffa honom, umgås lite grann kanske och sen se hur det känns. Om det finns nåt kvar. Men jag måste ju på nåt sätt få till så att vi träffas. Det är inte lätt när han bor så långt bort. Jag gissar att han kanske kommer upp hit och hälsar på sin familj över påsk, så det är väl då det kanske finns en chans att träffas. Vet bara inte hur jag ska få till det. Jag har ju redan frågat en gång så det känns ju lite jobbigt att fråga igen, men jag antar att jag måste om jag vill träffa honom. Jag får väl kanske börja med att prata lite mer med honom på msn vid några tillfällen och se vad som händer. Om han verkar intresserad av att prata där ens eller inte osv.


Jag drömde om honom i natt. Drömde att vi träffades och att attraktionen fanns kvar. Samma starka attraktion som vi hade förut. Vi såg varandra i ögonen och den bara fanns där. Jag sögs in. Det var helt underbart. Men tyvärr bara en dröm. När jag vaknade ville jag bara somna om och drömma vidare.

Av Ella - 5 mars 2010 15:27

"It's amazing how your true love could be the person you never imagined being with."

Presentation

Detta är min dagbok. Här skriver jag om mina tankar och funderingar, det är skönt att bara få skriva av sig allt. Tankar om livet, framtiden, kärleken, drömmen om en familj, sista terminen på universitetet, mina hundar, ja min blogg kommer handla om allt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards