Jag gled iväg i förra inlägget och glömde bort att skriva om varför dessa tankar om mitt ex har dykt upp.

Under hösten fick jag höra på omvägar att han funderade på att eventuellt byta jobb och söka sig mer åt det här hållet, till någon stad närmare hitåt. Jag tänkte inte så mycket på det då när jag hörde det men sen har jag tänkt på det desto mera. Kanske han har ändrat sig lite grann om han funderar på att byta jobb och flytta mer hitåt. Förut ville han inte det, han sa att han trivdes så bra och hade ett jobb som han älskade. Hans familj bor ju här uppe i mina trakter och han har ju en hel del vänner här uppe, kanske han fått nya insikter om att han vill bo lite närmare familj och vänner. Det får mig att fundera i alla fall.

För några månader sen så träffade jag på honom när jag var ut med ett gäng vänner. Det gjorde mig lite ställd. Jag visste inte att han var här uppe och att han skulle med ut. Eftersom jag druckit några glas och kände mig lite smått kärlekskrank och gärna skulle vilja ha någon att krama lite med så kände jag att det skulle vara farligt att prata för mycket med honom, jag skulle lätt trilla dit tänkte jag och höll mig därför på min kant och pratade inte så mycket med honom under kvällen. Jättedumt! Men jag kände att det skulle kunna bli så fel alltihopa och sen var ju många vänner med osv. Det var nog först efter denna kväll som jag verkligen började fundera mycket på honom igen. och det var då jag mindes vad jag hört tidigare om att han kanske funderade på att flytta.

Jag kan inte låta bli att tänka på honom och fundera över vårt förhållande. Egentligen var det rätt bra. Vi hade kul ihop och en väldig attraktion. Jag har inte haft så många förhållanden men jag har aldrig känt sån attraktion som vi hade. Han var väldigt fysisk med mycket kramar och pussar och mycket närhet, vilket ju är mysigt! Han var väldigt gullig och omtänksam. Han hade mål i livet. Det enda jag kan tänka är att vi hade brister i kommunikationen ibland, det var inte alltid så lätt att prata om allt. Men det var nog bådas fel och jag tror att en del kan bero på att det lätt blir så med distansförhållanden att när man bara ses så sällan och bara över en helg så vill man ha trevligt och mysigt och utnyttja den korta tiden bra och då vill man inte ägna den dyrbara tiden åt allvarliga samtal/diskussioner. Dumt egentligen men så är det nog.

Frågan jag ställer mig är om jag förskönar allt nu i efterhand och bara ser det bra. Det kan ju vara så, det är väl inte ovanligt.

Var det verkligen så att jag gjorde ett misstag som avslutade förhållandet då? Ett misstag på grund av att jag mådde dåligt just då och inte tänkte riktigt klart. Att jag inte orkade hålla ut och försöka kämpa just då när jag mådde dåligt. Tog jag den "enkla" vägen ut och gjorde slut? Jag vet inte, men jag är rädd för att jag kanske gjorde det. Eller inbillar jag mig det just nu? Tänker jag klart just nu eller tänkte jag klart då? Hur ska jag veta?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inget blev som det var tänkt. Jag har alltid haft så mycket planer och drömmar för livet. Jag har sen jag var liten sett framemot att bli äldre, att utbilda mig, träffa min blivande man, gifta mig, köpa hus och få barn. Jag började göra dessa planer ...

Just nu känns det som jag sjunker mot botten igen. Allt känns skit. Vad sjutton är meningen med mitt liv? Finns det någon? Varför är just mitt liv såhär när alla andra är så jävla lyckliga och har allt. Vad har jag gjort för att förtjäna ett liv i en...

"If you have love, you don't need to have anything else. If you don't have it, it doesn't matter much what else you have."     ...

"...A life without love is no life at all."    

So, so you made a lot of mistakes Walked down the road a little sideways Cracked a brick when you hit the wall Yeah, you've had a pocket full of regrets Pull you down faster than a sunset Hey, it happens to us all   Det här är första versen på e...